Var går gränsen för att må bra eller inte må bra?
-Det är förstås personligt.
För att vi ska må bra behövs ett visst mått av positiva intryck varje dag, och ett begränsat mått av negativa intryck. Och vår egen inställning är ju faktiskt avgörande för hur vi uppfattar allt det som händer. Det har egentligen inte så mycket att göra med händelserna i sig.
Det gamla uttrycket ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” är så bra på att beskriva det! Om man tänker efter – ju bättre vi mår, desto större chans är det ju att vi tolkar händelser utifrån en ljusare utgångspunkt. Då agerar vi också på dem annorlunda än om vi mår sämre, och spiralen blir uppåtgående istället för tvärtom. Och det är vi själva som styr vår tillvaro i den riktningen.
Egentligen är det så enkelt – fast det kan kännas så svårt! Vi har ju en fantastisk och väldigt stark förmåga inom oss, som ingen annan kan mäta sig med. För i samma stund som vi bestämmer oss för att det vi är med om är positivt/lärorikt/en viktig erfarenhet/något vi kan hantera, så har vi helt ändrat förutsättningarna för vad som kan hända. Vi ger oss då själva kraft att styra upplevelsen åt rätt håll. Därför är det förstås viktigt att skapa så många positiva intryck som möjligt varje dag, så att vi tolkar vår tillvaro på ett ljusare sätt. Ju mer positiva impulser, desto mer kraft ger det att hålla stressen i shack och inte dras med i dess virvlar.
Stressens ansikte
Hos mig
Att befinna sig i ständig stress är som att lägga ett mörkare filter på hela tillvaron. Inget är roligt och man känner sig jagad. Man glömmer saker och får svårare att hantera sitt dagliga liv. Förr eller senare infinner sig den stora tröttheten, som ett brev på posten. Det är ju fullt upp med att försöka hålla reda på allt som snurrar i huvudet. Man är så himmelens tapper, och tar på sig en massa saker trots att man borde låta bli. Det är så lätt att tappa perspektiven när man står mitt i kaoset.Och man tror kanske att alla andra klarar det, så jag borde klara det också! Och det skulle ju inte gå om jag inte gjorde allt det här!
-Någon som känner igen sig?
Till slut blir stressen självgenererande. Man stressar för att man känner sig stressad. Allt tolkas utifrån den höga aktivitetsnivå som man befinner sig på. Och det är ju så sorgligt, för hur många hjältar har vi inte bland oss som offrar sig själva för att allt ska fungera? Som helt och hållet försummar att vara rädda om sig själva? Som tror “att det ska nog gå, jag orkar nog”. “Bara den här grejen också”.
I samhället
Som om inte alla krav vore nog redan, så har vi byggt upp ett samhälle som konstant pockar på uppmärksamhet. Här finns en mängd flöden av information, nyheter och reklam. Vi förväntas ha koll på väldigt mycket och agera och reagera snabbt.
Nutidsmänniskan – det vill säga vi – bombarderas dygnets alla vakna timmar med data som behöver värderas och hanteras på något sätt. Det spelar ingen roll om flödet kanske inte berör oss personligen. Det är ändå vi som åker på att ta ställning till om de gör det eller inte! Om det inte berör oss personligen så tar det ändå ofta plats, genom att det kan röra upp känslor och skapa oro. Vi skapar stressituationer bara genom att ha en mobiltelefon med oss!
På sociala medier
Våra sociala medier är medvetet uppbyggda så att vi upplever ett behov av att vara där, rädda för att annars missa något eller bli utanför. Därför kan sociala medier för en del av oss utvecklas till ett beroende som ytterligare spär på vår stress. Och som tar ännu mer av den tid som vi upplever oss ha för lite av.
Det som skapades en gång för att föra människor samman, har nu alltså blivit en stor kravmaskin! Och inte ens en speciellt snäll sådan. Facebook kan vara orsak till mycket sorg, ilska och frustration, som ytterligare… ja just det… stressar oss!
Jag läste för en tid sedan om ett test där deltagarna var borta från sociala medier under en månad. Och efter den månaden utan sociala medier så upplevde deltagarna ökad glädje och minskad ångest…
-Hmm, vad kan det säga oss?
När stressen bryts
Det är ju ofta inte så illa som vi tror
Det är så viktigt att bryta stresspåslaget då och då, så att hjärnan får en chans att återhämta sig. När vi får de där positiva intrycken som triggar välbefinnandet, glädjen och kanske till och med ger ett befriande skratt! Då lugnar sig tankarna och beslutsfattandet blir mer genomtänkt och konstruktivt. När vi varvar ner så får vi ett annat perspektiv på allt som snurrar. Vi kan plötsligt inse att allt är inte är så bråttom, eller att vi ens måste göra allt det där som vårt stressade jag säger. Vi har också en chans att se att det kanske inte är så farligt eller allvarligt, utan det finns lösningar på det mesta.
Man kan börja lyssna
Min egen erfarenhet är att den som finns i stressens klor stänger öronen. Vi hör, men hör ändå inte vad bekymrade vänner säger när de vill få oss att ta det lite lugnare. Det finns så många ursäkter för varför jag måste göra det jag gör!
Det är ofta svårt att erkänna för alla uppvarvade hjältar att man är för stressad, att det har gått lite för långt. Men om stressen bryts en stund, så kanske vi kan nå fram till dem och prata i alla fall lite förstånd med dem. Uppmuntra dem att släppa en smula på alla kraven. Det går att besinna sig. Hela världen kan ju inte ligga på deras axlar… Kanske vi kan locka dem att ta hand om sig själva lite mer. Kanske de till och med kan förstå att om de stressar sönder sig, så blir situationen betydligt värre. Men som sagt, förutsättningen för att nå fram är att de inte är så stressade just då…
Man blir en friare människa
Stressade vi har mycket närmare till katastrofscenarier, eftersom stressen ursprungligen är en mobiliserande kraft när fara hotar. Så vi tror gärna det värsta, och drar igång oro och ångest – utan att det för den skull behöver inträffa någonting alls. Handen på hjärtat, hur många gånger har tankarna farit iväg, och vi har oroat oss helt i onödan?
Är man mindre stressad så sover man bättre och äter förhoppningsvis lugnare. Kanske det till och med blir mindre av mackor och snabbmat och mer av det vi mår bra av. Magen mår bättre och kroppen ger den dessutom möjlighet att smälta maten, vilket den berövas i stressperioder. Om man ska fly undan ett rovdjur så behövs ju resurserna inte i magen!
När jag själv blev mindre stressad, så försvann så småningom min kroniska värk i ländryggen, och nu kan jag ta på mig strumporna utan att trixa. Underbart! Muskelvärk och ryggont kan släppa i takt med att vi blir mer avslappnade, och hela du blomma upp!
Vi blir friare att mer aktivt ta kommandot över vårt liv. Vi slipper ju att släpas med av en stress som hela tiden oroar och vill få oss att fly undan ett osynligt hot! Det är ju det vi stenåldersmänniskor är byggda för, att fysiskt springa ifrån hotet, och därför mobiliserar kroppen inför det .
Naturen hjälper till
När vi kan ta oss ut i naturen eller en park, till något ställe som vi tycker om, så känner våra stenålderskroppar igen sig. Här känns det bra! – Och vi varvar ner. Genom att engagera hela kroppen, öppna våra sinnen och samtidigt andas frisk luft, så får vi ju en totalupplevelse som är så svår att överträffa!
I naturen är tillvaron så annorlunda jämfört med i stan. Rytmen är en annan. Där finns ett lugn. Och naturljud är inte stressande på samma vis som biltrafik eller mobilaviseringar. Fågelsång (när den finns… och kanske inte kråk-krax…), vattenrörelser och vindsus bidrar till att varva ner och slappna av.
Naturen kräver inget och förväntar sig inget. Vi kan sitta på en sten och bara delta i dess värld. Betrakta och lyssna så länge vi vill. Vi kan vandra runt i vilken takt vi vill, den mest effektiva för att dämpa stresskänslor är en långsam, flanerande takt. Betrakta, upptäck detaljer och förundras över allt som finns! Naturen är oslagbar på att varva ner våra stressade jag om vi låter den göra sitt jobb!
-Om vi öppnar oss för den och låter den lugna rytmen fyll oss.
-Kommer vi dessutom ihåg att andas… djuuupa, lugna andetag, ända ner i magen, då kan det till och med kanske bli ett: “Wooow, nu mår jag rätt bra faktiskt”!
Och det vill vi ju!
Om man inte kommer ut
Om man inte kan ta sig ut i naturen – det finns ju många anledningar till det – så behöver vi hjälpa sinnet att må bra ändå. Läs mer här om biofiliteorin, om hur naturkontakt minskar stress hos människor. Många av oss tar ju gärna in växter inomhus, vilket har god effekt om växterna är fina.
Jobbar man efter biofilisk design, så tar man in mycket naturmaterial och inreder med, som möbler och golv i naturmaterial till exempel. Jag har inte läst på om forskning på hur biofilisk design påverkar människor, det får bli ett framtida bloggämne.
Det som däremot är bekräftat genom en hel del forskning är att växter och naturbilder påverkar oss! Stress minskar och fokus och välbefinnande ökar hos oss. Stora, tilltalande naturbilder ger just sådana positiva intryck som är så viktiga för oss i vardagen. De kan jobba själva, eller hängas i kombination med växter och annan naturdesign. Det ena utesluter ju inte det andra!
Vi fixar effekten inomhus
En stor poäng med vårt företag är att hjälpa till när man har svårt att ta sig ut i naturen. Att ändå kunna uppleva kontakten med naturen, och få de positiva effekterna av den. Finns det en vägg så går det ofta att sätta upp en bild! Vi samarbetar med våra kunder för att hänga upp naturbilder som får bra effekt i just deras lokal, beroende på hur den används och vilka som vistas där. Vi gör kostnadsfria förslag så att kunden ser hur det kan se ut.
Kika in på vårt galleri! Alla bilder kan fås i flera storlekar och material, och vill man ha något särskilt, så kan man alltid prata med oss. Alla ska kunna hitta något som passar!
Man kan förstås öka dynamiken genom att byta bilder emellanåt. Vi håller därför på att fila på ett leasingpaket där man hyr vepor med naturbilder, och får motiven utbytta fyra gånger per år. Vill du veta när det kommer så hör av dig så meddelar vi dig! Och jag kommer förstås att berätta mer om det här.
Så småningom kan man prenumerera på bildspel också, men det är nog lite längre fram i tiden.
Det blev ett långt inlägg den här gången, det är ett ämne som engagerar mig. Tack för att du läste, och hoppas att det gav dig något bra!
Dela gärna med dig i kommentarsfältet här nedan av dina tankar och erfarenheter kring det jag skrivit, om stress, och hur du gör för att hantera den! Hur kan vi hjälpa varandra att må bättre?
Rumi, Bildfeelings huspoet, får avsluta med ett av sina många kloka citat, att ta med sig och reflektera över.
Senaste kommentarer