fbpx

Hej!

Nollgradigt och blötsnö i januari. Då föredrar jag att sitta inne och fundera istället för att sitta på en sten i skogen. Faktiskt. Minnesbilder från sommaren kom upp, och påminde mig om en tanke jag fick då:

Parentesen människan

Det mesta runt oss av växter och djur har funnits här längre än människan. Människor är än så länge en liten parentes på jorden, liksom dinosaurierna var. När vi ser tillbaka på jätteödlornas tillvaro så får man lite perspektiv. Det sägs att de fanns här i ungefär 165 miljoner år, och den moderna människan har hittills funnits i kanske 250 000 år. Mellan oss och ödlorna låg i runda svängar 65 miljoner(!) år, och dino-tassar lär aldrig ens ha trampat på svensk mark – den låg nog under vatten då – om man bortser från dess överlevare fåglarna förstås. Klarar inte vi att klamra oss fast och leva vidare så blir vi bara en väldigt kort parentes, och resterna av allt vi lämnar efter oss är snart övervuxet och gömt när växterna återtar sina förlorade platser. Jorden är inte det minsta sentimental, det som inte platsar försvinner. Det är upp till oss. Och har vi inte djur och växter med oss så fixar vi det inte.  Allt det där vet vi ju…

Grönt och skönt – men…

När Johan och jag åkte runt i Sverige i somras på våra fotoresor, så såg vi en hel del – till exempel hur vackert vårt land är på så många ställen! Även om det kan vara svårfångat med kameran. Det är en utmanande uppgift att plocka ner en 3-D-verklighet till 2-D-bild, och hålla kvar känslan!

Vi såg också väldigt många husträdgårdar, i alla varianter. Vissa var helt fantastiska i sina prunkande färgkaskader, och andra var – lite mindre prunkande. Gemensamt för många var att man på landet har stora tomtytor, och ofta var de täckta av en stoooor gräsmatta. En härligt grön och mjuk yta, men inte mycket att hämta för någon insekt. Det slog mig då att här finns en gigantisk möjlighet att hjälpa alla hårt ansatta bin och andra pollinerare. Mår bina bra mår vi bra, har vi inga bin så ligger vi risigt till! Ungefär lika jobbigt läge som dinosaurierna.

…En buske kan rädda liv

Om alla som har en stor gräsmatta ville plantera minst en buske som gillas av insekter, och gärna två! Tänk vad det kunde göra för insekter, fåglar, frukt, bär, säd, ängsblommor, örter, och i förlängningen oss själva! Det finns så många buskar, träd och blommor att välja på, så alla kan hitta något som blir fint just hemma hos sig. Och man behöver inte alls vara någon trädgårdsmästare för att klara det – många buskar och träd sköter sig själva. Den som har en balkong kan sätta dit till exempel lavendel för att locka fjärilar! På köpet får man något nytt att titta på och kanske börja intressera sig för. Bin är väldigt trevliga, snälla, hårt arbetande och suveräna flygare. Jag hade bikupor till låns på tomten ett tag, och det var fantastiskt att se den första varma, soliga vårdagen hur det bildades rena autostradan från flustret. Ut och högt upp for de i en farlig fart till något ställe de hittat där det blommade. Bina var inte det minsta störande, till skillnad från getingarna. De surrar inte runt huvudet eller sätter sig i lunchen man äter ute på altanen.

Respekt för de små liven, som är så viktiga för oss!

Det finns förresten många som hyr ut bikupor. De ställer kupan hos dig, tar hand om den, och du får roligt sällskap, bättre skördar hemma av frukt och bär och en större vildflora i ditt närområde… och honung!

Summan av många små ansträngningar

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att göra vår värld bättre.

Det är ett mantra som tål att upprepas. Även de små stegen, när de tas av många, skapar så stor kraft! -Och man mår ju gott inombords av att göra något bra, eller hur? Och så gör man lite till av bara farten…

När vi känner hur marken börjar rämna under fötterna, hur pandemin skapar ett kaos vi inte trodde vi skulle uppleva, då kan vanmakten ligga på lur och slå klorna i nästan vemsomhelst. Man ger upp, slutar försöka, det spelar ju ingen roll ändå. Men det gör det visst! Varje litet steg i en positiv riktning har betydelse, inte bara för dem de riktas till, utan rekyleffekten tillbaka på mig själv också. Det är en känd psykologisk sanning.

Bildfeeling bidrar med att vi bjuder på prenumerationen av våra bildspel till och med mars, det är också helt gratis att titta på Johans fina virtuella fotoutställning och bildgalleri. Gå in på hemsidan och dröm dig bort bland all vacker natur!

Snöblasket har övergått i strilande regn och bina håller sig inomhus än så länge. Det finns inte mycket att fnissa åt just nu, men Rumi  – vår huspoet från 1200-talet – får avsluta med sin torra humor.

Liten gul stuga

Det skulle kunna vara så att den tillfredsställelse jag söker

är beroende av att jag åker hemifrån,

så när jag varit borta och kommer tillbaka,

så hittar jag den hemma.

Allt gott, ta hand om er, och fundera på vad som ska sättas i jorden om några månader!

 

Många varma hälsningar,

Johan & Marie