Hej!
Det har varit paus i bloggandet, men nu pockar det på igen.
Det jag skriver här nedan är mina personliga reflektioner, du får ta till dig dem som du vill, och jag respekterar att du kan se på ett annat sätt.
Naturen är mer än det vi kan se, det finns mycket som vi inte förstår oss på ännu. Vi distanserar oss från naturen i vårt moderna samhälle, och det är inte bara på ett fysiskt vis, utan också på ett andligt vis. När vi stänger mot naturen så tappar vi en stor del av oss själva, och därmed upplevelsen av att vara en del av den. Då riskerar vi också att tappa känslan för att vi måstet värna den, att den måste få finnas på sina egna villkor.
Andlighet
Pratar man andlighet så blir det genast svårt, för det begreppet är så luddigt i kanterna. Alla kan göra sig en egen definition som passar ens syften. För min del vill jag hålla begreppet väldigt öppet, jag tror att vi alla har en väldigt stor andlig del av oss som knyter ihop oss med resten av tillvaron. Det kan upplevas mystiskt, för det är något som vi inte kan ta på eller bevisa. Vi kanske till och med vill att det ska vara mystiskt och svårförståeligt, för då kan några av oss förkasta det som fria fantasier, och några kan hävda att de förstår sig på det här bättre än alla andra och försörja sig på att visa andra vägen. Ytterligare några avgränsar det som något religiöst, att man inte är andlig om man inte har en religiös livsåskådning. Och för många tror jag begreppet är färgat av alla dessa tre sätt att se, det blir något obskyrt, något som jag inte har med att göra. Vilket är synd, för vi är alla andliga som jag ser det.
Vår begripliga tillvaro
Hela vår tillvaro är energi i olika frekvens. Våra sinnen tar in vår omgivning och formar det till intryck som vi ser som vår verklighet. Hur verkligheten egentligen ser ut, det vet nog ingen. Ett blad är inte grönt förrän vår hjärna tolkar det intrycket och ger det färg. Men våra sinnen gör ändå världen konkret och begriplig. Vi måste ha det så för vårt välbefinnande, en tydlig plattform att stå på, skapad av vår hjärna. I vår tid vill vi förstå saker och kunna bevisa någon form av sanning. Det är viktigt att världen är begriplig, och är den inte det så skarvar våra hjärnor så att det passar vår verklighet.
Den svårbegripliga tillvaron
Många av oss vet inte ens var vi ska börja när vi ska vara andliga. Den här dimensionen är svårare än vår fysiska tillvaro, för här finns inget konkret. Upplevelser är inte bevisbara sanningar, utan väldigt personliga händelser.
Jag fick en inre bild en gång, som fastnade. Jag befinner mig i ett stort, helt mörkt rum, och jag vet inte alls vad som finns där. Jag har en liten ficklampa som jag lyser med ut i mörkret. En liten, smal kägla av ljus som lyser upp olika saker i rummet, men det finns så mycket där så det är omöjligt att bilda mig en uppfattning om hur det ser ut om någon skulle hitta lampknappen och tände i rummet. Så ser jag på vår uppfattning om andlighet. Vi kan se helt olika saker beroende på var vi har vår ficklampa riktad. Och inget av det behöver vara mindre rätt än något annat.
Naturen som andlig startpunkt
Naturen är en väldigt bra utgångspunkt för att upptäcka sin andliga sida. Vi utbyter energi med naturen när vi är där, det som en del kallar att man jordar sig. Det är en anledning till att vi mår bra när vi kommer ut, vi blir av med lite tung energi vi samlat på oss.
-Säger jag, utan några som helst bevis…
Sådana energiutbyten tror jag vi har med allt levande, människor, växter, djur, vi är vandrande energifält som blandar sig med alla andra energifält. Därför blir vi påverkade av människor och stämningar, får aningar, plötsliga känslor, att vi råkar tänka på någon som samtidigt ringer upp oss.
Om man då sitter där ute på en fin plats och känner lugnet lägga sig, kanske känslan av att vara en del av naturen kan komma upp efter en stund. Att vi verkligen hör ihop. Då är det ett fantastiskt tillfälle att säga hej till sitt inre. Att se vad som pockar på uppmärksamhet bortanför vardagsstressen. Genom nyfikenhet, acceptans och ödmjukhet kan du öppna dörrar till dig själv. Och tålamod, det som vi har så lite av nuförtiden. Men det handlar ju om dig nu, en del av dig som du kanske inte träffar så ofta. Människor berättar om insikter och viktiga upplevelser när de känner sig som en del av naturen. Det behöver inte bli så stort, men kan bli väldigt bra för det. Kanske saker som tynger äntligen kan få utlopp och släppa taget om dig så annat kan få visa sig. Kanhända du får idéer om hur du vill gå vidare med ditt liv.
Det handlar om dig
Ditt andliga jag är väldigt stort och mångfacetterat. Det stängs ute i stress och hets och kan inte göra sig hörd. Där ligger passioner, drömmar, insikter och sanningar om dig själv. Och det är ditt bidrag till den oändliga livsväven, där vi alla finns och allt påverkar varandra. Om du öppnar din dörr till den väven, vad kan hända då?
Som sagt, tro på det här som du vill, men visst vore det spännande om det finns lite sanning i det?!
Johan och jag driver Bildfeeling för att hjälpa till med att få upp vår kontakt med naturen, och med hjälp av den skapa ett större välbefinnande. När stress minskar kan man öppna upp för större tankar, och sin andliga sida, som egentligen inte behöver vara så mystisk. Det är ju du, bakom vardagens gamla vanliga tankar om vad vi ska ha till middag och att jag inte får glömma att köpa nytt busskort imorgon…
Rumi, vår kloka huspoet från 1200-talet, hade koll på det här redan då:
Senaste kommentarer