fbpx

Hej!

Det är redan mars, helt otroligt, och det har börjat blomma i trädgården.

Livet börjar alltid någon gång

Allt går i cykler; våra andetag – ut och in, varje hjärtslag är en bestämd serie av nervimpulser, varje natt följs av en ny morgon, vågorna slår mot stranden, börsen stiger och faller på ett sätt som en del säger sig kunna förutspå… Och cyklernas gång blir så påtagligt i naturen, speciellt på våren när allt börjar vakna igen. Redan i slutet av februari är det full fart på småfåglarna här, de kollar in vilken holk de kan ta över. Det ska läggas ägg och fostras nästa generations fågelungar, och man kan verkligen känna engagemanget och glädjen som formligen sprutar ur talgoxar och blåmesar! Precis som vi alla längtar så starkt efter de första vårlökarna, tävlar om att rapportera första biet, första fjärilen, första vitsippan, första staren… Det är speciellt att fyllas av bubblande vårkänslor, och hjärtat känns sprickfärdigt!

Livets slutar också någon gång

Det är lätt att tycka om födelse, nystart, vår, men det finns ju flera delar av en cykel. För att födelse ska kunna finnas så måste också avslutet och döden finnas. Det är inte alltid vi vill kännas vid avslutet, det kan kännas tråkigt, sorgligt eller smärtsamt i varierande grad beroende på vad avslutet gäller. Vi vill inte låtsas om att allt liv har en begränsad tid, men kanske vi uppskattar livet mer om vi tar till oss att allt liv går i cykler i naturen. Att stanna upp, andas in, andas ut och känna livet i varje del av kroppen, här och nu. I morgon är det ett antal nya individer som andas med mig, och några andra som har slutat.

I vår svenska begravningsceremoni säger man:

”Av jord är du kommen, till jord ska du åter varda”.

Allt som lever börjar i naturen och slutar där, och det finns både tröst och kanske en känsla av acceptans i det. Att det är så det är.

Naturen kan ge tröst

När jag själv stod inför tankarna att en av mina nära nog inte har så lång tid kvar, så fortsatte funderingarna in på en ny väg. Vi vet ju att forskning säger att inte bara att vistas i naturen är lugnande och ökar välbefinnandet, utan även bilder av natur har effekt på människor, och det är därför vi har startat Bildfeeling. Så varför inte naturbilder i kyrkan? Och framförallt – vid begravning – när vi behöver tröst och lugnande upplevelser som allra mest? Hur kan naturen bidra till lugn och styrka, så att en begravning kan bli det fina avsked vi vill att den ska vara? Johan  och jag fortsatte på den tanken, och resultatet blev ett bårtäcke av linnetyg att lägga över kistan, med en bild av solen som strålar genom nyutslagna boklöv. Vi fick tillfälle att fotografera bårtäcket när det låg på en kista, och nu är jag förstås part i målet, men effekten blev väldigt stark, vilket jag inte var beredd på. Det blev så fint. https://bildfeeling.se/bartacke/

Låt naturen få plats vid begravningen?

Vi är övertygade om att ett bårtäcke med ett vackert naturmotiv skulle kunna inspirera, trösta och lugna i en svår stund. Man kan välja en enklare och kanske mer miljövänlig kista, då bårtäcket döljer den, och man måste inte ha blomsterdekorationer om man inte vill. När det inte heller finns några religiösa symboler på täcket så kan det tilltala alla, då de flesta av oss känner någon form av kontakt med naturen. Naturen är ju vi, också.

Ja, det är en annorlunda produkt, det är inte så många som sysselsätter tankarna med bårtäcken dagligen, inte heller vi tills för några veckor sedan, men vi tror att tiden är rätt nu. Man kan välja motiv som man önskar hos oss, och varför inte skaffa ett bårtäcke som finns i familjen? Precis som en dopklänning kan göra, kanske med en bild som är central för en släkt, från ett sommarställe till exempel. Jag vet att det är nya tankar, men varför inte? Allt är möjligt.

STORA tankar slår lätt till där ute…

Att jobba med natur som vi gör ger perspektiv. Tankarna blir gärna stora och lite episka, och de vardagliga tankarna känns futtigare i sammanhanget. Livet och döden finns i naturen utan alla de skyddsnät vi omgärdar dem med i vårt samhälle. Jag är inte alls färdig med att själv försonas med livets villkor, avskedet kan vara så oerhört smärtsamt. Sorgen kan vara överväldigande. Men i naturen kan sorgen få fritt utlopp utan att störa någon, och påminnelsen om livets oändliga styrka finns där överallt, när vi är redo att ta in det. Naturen har en stor tröstande och läkande förmåga, och påminner oss om det stora sammanhanget, att vi är en del av det. Ju mer vi kan känna in det, desto mer tror jag vi kan hitta acceptans och ett större livsperspektiv som hjälper oss.
Det är en stor anledning till att  Johan och jag delar med oss av naturens helande förmågor i våra bilder, och nu vidgar det till att också omfatta ett bårtäcke.

Hur tänker du kring ämnet om livets cykler? Och vad tycker du om vårt bårtäcke?  Skriv gärna och dela med dig här nedan!

Vår huspoet Rumi var väl framme i sina tankar om att liv består av cykler, men jag har valt ett annat citat av honom som gränsar till ämnet och berör mig mycket, och kanske dig.

 

Livet slut

”Livet är en balans mellan att hålla fast och släppa  taget.”

Tack för att du tog dig tid att läsa, och hoppas att våren har gjort sig påmind hos dig också – och inte som allergi då.

Allt gott önskar,

Marie