När hjärtat får bubbla

Nä,vi ska inte prata julstress

-jag ska skriva en blogg inför julen och jag vet inte vad den ska handla om, Kanske inte det vanliga med stressen inför helgerna, utan kanske tvärtom , något positivt att fundera kring, något glädjefyllt som kan fylla oss med ljus och förväntan och energi! Så vad skulle det kunna vara?

Det finns så mycket potential hos oss människor. Vi är så mycket mer än det vi visar varje dag, det finns sådana djup inom var och en, fyllda med klokskap, kraft och medmänsklighet. För vi är ju alla i mänskligheten och med mänskligheten det är ju inte ens något val vi kan göra, vi är där i alla fall. Och när mänskligheten går åt samma håll, så är styrkan enorm. Vi kan se det i mindre versioner, när en folkrörelse kan skapa förändring där man trodde det var omöjligt. Det är intressant att se vad vi gör med all denna styrka vi har inom oss, hur använder vi den?

Alla är vi kraftfulla skapare, och vi kan skapa det som gagnar oss och andra eller skapa andra saker. Oavsett så skapar vi hela tiden. Vi skapar vår dag, vår omgivning, vår familj. Eftersom vi är där och påverkar hur saker och ting blir. Om inte du eller jag fanns med i bilden så skulle den se annorlunda ut. Och vad vill vi bidra med?

Vår planet mitt i alltet…

Om vi leker med tanken att vi kan flyga ut i rymden och se vårt vackra jordklot utifrån, vad skulle vi uppleva då? Blunda och åk ut där för en stund! Hon snurrar där sakta framför oss, planeten Jorden. Runtom är det svart och oändligt på alla sätt. Det tog mig ett tag att verkligen inse att det inte finns något upp eller ner där ute. I alla rymdfilmer ser man hur skeppen åker upp och ner från planeter, men sedan färdas de i ett plan, liksom rakt fram känns det som. Och jag är ju van vid att tänka ett plan från vår jordiska tillvaro. Under: marken. Ovanför: molnen (för det mesta). Men i rymden är upp eller ner lika rätt som till höger eller vänster. Den insikten fick mig att ta in hur oändligt små vi är. Och oavsett vad som finns där ute, så har vi det här. Det stora, men också lilla och så vackra jordklotet att förvalta. Vårt hem. Och vi har varandra. Jorden + mänskligheten =… Jaa, vadå? Vad blir det? Vad vill vi att det ska bli?

-Och lilla jag!

Och visst kan den frågan kännas överväldigande, bara jag kan verkligen inte åstadkomma så mycket! Jag har varken förmågan, idéerna eller modet! Nej, vi är alla olika, och det finns de som står på barrikaderna och de som står nedanför, det betyder inte att de som står nedanför inte gör skillnad! Många människor gör fantastiska saker i det lilla formatet. Och det intressanta är ju att:

1. Det positiva man gör för någon sprider sig som ringar på vattnet, vilket jag skrivit om här tidigare
2. När man gör positiva saker för sig själv och andra så kan det ändra ens självbild till någon som gör just sådana positiva saker, och det kan sporra till att ta ett steg till, man växer
3. När man tar med sig själv i ekvationen, det vill säga inte bara ställer upp och gör gott för andra, utan också för mig själv – jag själv är lika viktig – då minskar risken för att man gör mer än man förmår. Då ger man sig själv mer positiv energi – som också sprider sig.

Julen förknippas med att göra goda gärningar, och ge gåvor till andra. Vi skulle kunna skriva mycket om julklapparna, men nej, inte i år… Gåvor kan vara annat än saker, det har nog många av oss – av nöd – kommit fram till! Det finns trots allt en begränsning för hur många prylar man kan ha! Det nya svarta är förresten prenumerationer och leasing, det har ni väl hört? Man äger inte, men man har tillgång till när man behöver det…

Tänk om…

Men så lämnar vi ett decennium och går in i ett nytt snart, och analyserna av det som varit och det som kommer haglar över oss. Känns nyårslöftet extra ödesmättat i år? Är det mer av att börja på ny kula? Varför inte då bestämma oss för att inrikta oss på sådant som våra hjärtan vill, både för oss själva och för andra? Tänk om vi alla lyssnade och följde mer vad våra hjärtan säger oss istället för våra hjärnor!

Strunta i att ge ett nyårslöfte till dig själv som är ett samvetsmål som du sannolikt redan tappat i februari. Ett årskort på gymmet blir dyrt om det bara används tre gånger… Varför inte ge dig själv ett löfte som ditt hjärta jublar åt? Något som fyller dig med glädje och entusiasm? Ta ett steg mot det där du drömt om, men aldrig tagit dig för eller trott är för stort eller omöjligt! Ge dig själv ett löfte som är en riktig god gärning till hela dig, dvs. inkludera dig själv i ekvationen att göra gott. Då blir det bra för flera runtom dig också.

Ägna lite juletid och julefrid åt att fundera på vad du allra helst skulle vilja. Den där kursen, resan, utbildningen, det där jobbet… Oavsett hur stor målet känns, så börjar det alltid med ett första steg. Och det behöver inte vara stort, bara man tar det. Bestäm dig för att ta det steget i januari. Bestäm sedan vad nästa steg är. Och nästa. Jag tror det är få som ångrar på sin dödsbädd att de vågade följa en dröm. Desto fler ångrar att de aldrig gjorde det. Om du verkligen gör det, vad kan hända då?

Varför inte?

Vem blir du då? Vad kan du – och vi – åstadkomma då?

Johan och jag följde en dröm och startade ett företag. Det är läskigt, men oj, så roligt! Ingenting jag kommer att ångra.

Lycka till med din dröm, stor eller liten. Min erfarenhet hittills är att möjligheter öppnar sig som jag inte hade en tanke på, just för att jag började resan. Saker visar sig ofta inte förrän man har kommit en bit på väg.

Dela gärna med dig här nedan vad löftet till dig själv blev!

Vi önskar dig en skön och avkopplande julhelg, och ett fantastiskt nytt decennium!

Låt vår huspoet Rumi inspirera dig inför nyårslöftet!