fbpx

Hej!

Vad fort det kan hända

Det är hög tid för några rader i bloggen. Sedan sist så har mycket vänts uppochner, och den vanliga tillvaron är inte längre vanlig. Nu är Johan och jag plötsligt inte så ovanliga som sitter och jobbar hemma. Och folk har så mycket annat att tänka på  än att köpa naturbilder av oss. Helt förståeligt. Vi får ha lite is i magen och förbereda oss för de bättre tiderna. För de kommer.

Vi som alla hade koll

Det är mycket som är svårt som pågår och jag har full medkänsla för de som råkar illa ut på olika vis på grund av Coronavirusets spridning. Det är jobbigt att bara stå bredvid och inte kunna göra så mycket, och det är väldigt jobbigt att inte ha kontroll! Vi som är så vana vid att ha koll så in i bänken på allt och alla. Och nu kan vi inte det! Det är ett beskt piller att svälja, att jag inte kan ha kontroll på allt. Jag måste lita till att antingen experter har koll åt mig – de som kan så mycket bättre än jag (Tack Folkhälsomyndigheten för ert enträgna och ofta otacksamma jobb!) – eller att det kan lösa sig ändå UTAN att jag måste ha mina fingrar med i spelet. Usch, vad svårt. Jag vill ju göra något!

Tack och lov att:

-Det är sol ute

-Våren är på väg

-Jag bor i ett sansat land

-Naturen fortsätter som om inget har hänt

-Det finns choklad.

Den Coronafria zonen

Så jag tar med mig min STORA chokladkaka ut i skogen och sätter mig på en sten. Och andas in en skogsluft utan de senaste coronanyheterna, och oändliga diskussionerna och inläggen och tyckandena åt alla håll. Jag sätter den oroliga verkligheten på paus och kliver ur. Lugn och ro och en och annan surrande insekt. Och det är underbart att mitt största problem just nu får vara att jag ska undvika att chokladen sätter fläckar där jag inte vill ha dem. Doften av skog och mull, suset i träden, solen som spelar mellan grenarna, det är så befriande!

Det flyger in en blåmes från vänster, sätter sig på en kvist och spänner blicken i mig med huvudet på sned.

Delar du med dig eller…?

-Nähä, inte det. Då är du inte intressant.

Ensam igen tittar jag på en yrvaken insekt som försöker värma upp sig i solen på min sten. Om den lyckas så har den kanske en chans att leva och föröka sig. Om inte, så är det inte mer med det. Det är osentimentalt i naturen. Det är som det är, och det är just nu. Imorgon kan det vara något annat. Och det bekymrar ingen här och nu.

Mindfulness. Naturen är expert på det och delar gärna med sig, mottagningen är dygnetruntöppen.

Jag får sitta där på min sten så länge jag vill, göra vad jag har lust till, titta på det som intresserar för stunden. Och när jag känner mig färdig så kan jag bara lämna. Ingen saknar mig, ingen ifrågasätter varför jag kommer eller går,  eller ringer upp mig för en utvärdering. Och stenen finns där närhelst jag har lust att återvända. Jag behöver inte boka. Alltid välkommen.

Kraftkällan

Jag går tillbaka hem och känner mig lite stärkt, av chokladen, solen, blåmesen och skogen. Det är som det är just nu. Jag ska göra vad jag kan för att bidra på ett positivt sätt i den här stökiga tiden, men jag kan inte oroa mig sönder och samman för framtiden, det hjälper ju ingen. Och mycket får jag låta ha sin gång. Naturen är fenomenal på att ta udden av oron och ge perspektiv, den kan hjälpa oss att bli mer sansade, och det känns som det skulle behövas både här och där, en stor dos natur! Så att vi kan bidra med så mycket positiv, konstruktiv och framåtriktad energi som det bara går. Så att vi alla kan hålla oss flytande tills krisen vänder. Det finns mycket kraft att hämta i naturen, och det är väldigt många som kan vittna om det.

Har du inte provat, så gör det, gå ut till en plats som du tycker om och sätt dig där och låt allt vara som det är. Eller följ med en naturguide som kan hjälpa till att ”koppla upp”, och känn effekten.

Nästa gång jag går ut i skogen ska jag ta med lite frön i fickan, och ställa mig in hos den bestämda blåmesen.

Dela gärna med dig här av dina tips, hur behåller du lugnet och hämtar kraft till din tillvaro?

Rumi, vår huspoet från 1200-talet får säga sitt som han brukar.

Bildfeeling sten i skog

”Lyssna till tystnaden.

Den har mycket att säga.”

Många varma hälsningar,

Johan & Marie