fbpx

Hej,

Det är en fin vårdag, solen skiner som vanligt och jag hoppas att alla som känner sig mer eller mindre pressade av Covid-19 kan känna en glädje i den fantastiska årstiden i alla fall. Eller så känns det som ett hånleende, när man inte får tillvaron att gå ihop och oroar sig för att marken håller på att försvinna under fötterna. Jag känner verkligen med er som befinner er i den situationen. När man inte vet vad som måste bli nästa steg. Vad som är mest rätt att göra. Om det ska ordna sig till slut, eller inte.

Pepp från en pessimist

Ingen av oss har någon kristallkula att titta i, så ingen kan säga vad som händer framledes, vi kan bara gissa. Och vi kan gissa att allt ska gå åt pipsvängen, eller vi kan gissa att allt kommer att ordna sig på något sätt ändå.

Jag är själv en ganska pessimistiskt lagd person, någon snäll vän skulle kanske säga realistisk. Jag oroar mig ofta över ditt och datt, och har ändå hittills krasst kunnat konstatera att min oro inte har stått i någon som helst proportion till hur det faktiskt blev. Och då har jag ändå stått där några gånger, utan pengar och jobb, och inga utsikter att kunna orka med något jobb heller.

Idag sitter jag här, som VD för Bildfeeling, och det hade jag inte kunnat gissa överhuvudtaget för två år sedan, arbetslös, ensam och utan en aning hur min väg framåt skulle bli. Jag vet inte hur min väg framåt ska bli nu heller, men – och det är väl bäst att jag bara pratar för mig själv nu – jag har liksom vant mig att leva i osäkerheten. Min oro har utmanats så många gånger, och överbevisats om att det värsta inte händer, så att jag lyckats skapa mig en form av ”tillitsplattform”, och den är klart trevligare att stå på än orosplattformen!

En trevlig inre röst

Jag oroar mig nästan varje dag, för så’n är jag och det finns alltid något att hänga upp sin oro på. Skillnaden idag är att jag kan se min oro mer från utsidan och konstatera att ”Jamen titta, här har jag hittat något att vara orolig över!” Och så accepterar jag att det är så jag fungerar, utan att hacka på mig själv att jag alltid trillar dit, för det gör bara att jag mår sämre. Tänk om jag skulle hacka på min bäste vän på det sättet?

Vad är det förresten som hindrar mig från att vara min egen bästa vän, som peppar och uppmuntrar? Den inre rösten och jag går ju igenom det här livet tillsammans! Jag tog fasta på det och ändrade på den. Om du har den där gnatiga och anklagande varianten som jag också hade förut, så kan du göra som jag: Föreställ dig att rösten har ett ansikte, och sätt ett stort, varmt leende mitt i ansiktet. Vad händer med rösten då? Min inre röst visade sig vara både hjälpsam och trevlig till slut, efter lite övning.

Tillitsplattformen gör att jag trots allt lättare kan släppa oron som dyker upp, och att jag ändå längst där inne tror att saker och ting ordnar sig på något sätt. Kanske inte på mitt sätt, men då på ett annat som jag inte tänkt på. Hade jag gått den väg min oroliga röst ville för några år sedan, för att känna mig trygg, så hade jag nu säkert suttit på ett jobb som var en variant av mitt tidigare jobb – som jag mådde dåligt av. Nu är jag i ett helt annat och bättre läge än jag hade kunnat föreställa mig ens i min vildaste fantasi.

Min värld och din

Det finns mycket forskning om medvetandet, och många kliar sig i huvudet över vad medvetandet faktiskt är. En teori som verkar vinna mark är den som just säger att vi skapar vår egen verklighet. Vi registrerar en väldig massa saker med våra sinnen och tar in det för bearbetning i vår hjärna. Vi har inte möjlighet att ta in allt runt oss, då blir det överbelastning, så vi negligerar det vi inte har fokus på just nu – en första rensning. Därefter börjar hjärnan att tolka alla intryck vi fått in, hur de kan passa in i den ram som vi har byggt upp i vårt medvetande under hela våra liv. Min ram och mitt fokus ser inte ut som din ram och ditt fokus, så den upplevelse jag får av tillvaron blir inte densamma som din. Men jag upplever det som verkligheten, och lever mitt liv efter det, och tror ofta av bara farten att det är din verklighet också.

Exempel: Om jag var skoförsäljare skulle jag fokusera på vad människor har för skor på sig och jag noterar inte ens vilken frisyr de har, men min vän frisören gör förstås tvärtom. När jag skulle köpa barnvagn inför att första telningen var på väg så hade jag ju fullt fokus på alla barnvagnar jag såg. Det har jag inte nu, över tjugo år senare… Är jag orolig och tror att det värsta händer, så kanske jag är övertygad om att mänskligheten kommer att gå in i en djup ekonomisk depression med en hel rad hemska följder, och tolkar alla intryck utifrån det. Tror jag att det ordnar sig så ser jag kanske att hjulen börjar snurra och att allt startar upp igen med ny tillförsikt inför framtiden, så fort vi har möjlighet. Min uppfattade verklighet styr sedan allt jag gör, och därför bunkrar vissa matvaror, medan andra planerar att expandera sitt företag.

Tror jag att det är kört för egen del så är det lätt att lägga sig ner och ge upp, att bara se det hemska. Tror jag att det finns möjligheter, även om det kan innebära stora förändringar, då kan jag få ett annat fokus och också se de möjligheterna som jag annars inte hade sett. En kris innebär inte med nödvändighet att det blir katastrof, bara att det antagligen inte kan fortsätta som förut.

Allt detta sagt med stor respekt för just dig och din situation, men det finns olika vägar ut, det gäller att ha fokus på att hitta den bästa för dig!

Varsågod, hjälp till bra beslut

Måste du fatta någon form av beslut, men vet inte vilket alternativ du ska välja? Här kommer en oslagbar metod:

  • Ställ fram en stol för varje alternativ du har, och bestäm vilken stol som representerar vilket alternativ
  • Sätt dig på den första stolen, blunda och gå in i situationen som du föreställer dig den utifrån att du valde just det alternativet. Titta runtomkring dig i situationen. Hur det ser ut, vilka är där och vilka känslor får du? Ta god tid på dig att verkligen utforska vad som händer om du väljer det här, och hur det känns
  • När du känner dig klar, så res på dig och sätt dig på nästa stol med ett annat alternativ , och gå in i den situationen på samma vis.

Det är viktigt att du faktiskt sätter dig på olika stolar för olika alternativ, så att du hjälper hjärnan att tro att det är separata verkligheter.

Det här är ett klart bättre alternativ till att komma fram till rätt beslut, än att gå och älta fram och tillbaka.

Gå också ut i naturen och andas om du har möjlighet. Låt fötterna vandra i sin egen takt, lägg undan klockan, och låt dig omslutas av den lugna och läkande omgivning som alltid finns redo. Då kan du märka hur tankarna förändras, och du kan se klarare på saker och ting och en massa oro kan rinna av dig. Naturen är en fantastisk medicin för nästan alla tillstånd, kan inte överdoseras, och är helt utan biverkningar! Helt gratis dessutom.

Ja, vi kan!

Jag tror verkligen på att vi kan ta oss igenom det här, inte utan svårigheter och förluster, men samtidigt med nya insikter och med upptäckta styrkor som vi inte visste att vi hade. Därför utmanar jag min oro, varje dag. Hur gör du för att hantera din tillvaro och var hittar du din framtidstro? Har du några tips eller tankar kring det, så dela gärna med dig här nedan!

Rumi, vår 600 år gamla poet, hade sin alldeles bestämda syn på saker. Han gillade att både utmana och att peppa, och vad jag vet levde han ett ganska utmanande liv själv.  Han kanske förstod det här med medvetandet – redan då:

Splashing wave

”Det du söker söker dig!”

Många varma hälsningar,

Johan & Marie